Smink - motsatsen till ytligt?

Idag har jag gett smink en rejäl eftertanke. I stort sett varje dag sminkar sig i princip alla tjejer i Sverige, och så gör även jag. Varför gör vi det? Nu tänker du kanske att jag måste vara en rabiat feminist, men i så fall har du fel. Jag ville bara förstå varför. När någon frågat mig om varför jag sminkar mig tidigare har jag alltid haft ett färdigt och lätt svar att ge till dem: För att jag känner mig piggare och mer tillfreds med mig själv. Visst låter det rättså bra, men är det hela sanningen?

Jag inbillar mig att jag sminkar mig för att jag ska må bra med mig själv och inte för att andra ska tycka att jag är sötare. Hur kan jag då förklara att jag mycket oftare går runt utan smink hemma för mig själv än när jag går på stan? För att komma vidare i mitt tänkande gjorde jag ett litet experiment. Jag gick på stan först med smink och sedan utan smink, och med målsättning att studera hur andra personer såg på mig, och hur det kändes för mig.

När jag gick på stan utan smink kollade nästan samtliga, som tittade på mig, på mina ben (ok, jag hade kjol men ändå). Jag tänkte "hallå en meter upp tack". Även när jag försökte få ögonkontakt med dem var tydligen mina ben det som var intressant. Det ska även nämnas att det inte alls var något fel på mina ben idag, de var varken orakade eller fulla av blåmärken. Jag blev faktiskt lite ledsen och frustrerad, jag vill ju inte att folk ska kolla på mina ben, jag vill att de ska se MIG!

Det sägs att "ögonen är själens spegel", och det var just i ansiktet och helst i ögonen jag ville att folk skulle titta på. Jag ville att de skulle se mig och bli bekräftad för det jag kallar "jag". Den inre kärna som gör mig till en unik person. Hur dessa människor än såg på mina ben (från "oj fina ben" till "oj, stackars tjej som har sånna ben"), så är det just bara ben för mig. En väldig användbar kroppsdel som gör att jag smidigt kan ta mig fram. Det är MINA ben, men det är inte JAG.

Hemma igen startade hjärnverksamheten och det tänktes så det knakade. Kan det vara så att jag/man sminkar sig, i alla fall delvis, för att dra uppmärksamhet från kroppen till ansiktet? Det är ju trots allt inte så konstigt om man tänker så. Alla vill väl helst bli bekräftade och älskade för den person de är? När man sminkar sig framhäver man ju som bekant ögononen ganska mycket. Är inte en av de finaste kroppsliga komplemanger man kan få "vilka fina ögon du har"? Jag hade i alla fall tusen gånger hellre fått höra att jag hade fina ögon är en fin näsa.

Om du är kille som råkat droppa in här, så tror tror jag att detta kan vara ett tips om du ser/träffar en snygg tjej första gångerna (om du är ute efter ett förhållande). Hur många gånger har man inte varit på krogen och pratat med en kille som kollat på helt andra kroppsdelar än ögonen? Hur många gånger har man inte sett hur killar på håll kollat på ens kropp i stället för att försöka bekräfta ansiktet? Jag säger absolut inte att detta gäller alla killar, långt därifrån och speciellt inte i nyktert tillstånd. Hursomhelt blir jag och många tjejer med mig, mycket gladare och får ett mer förtroendeingivande samt charmigt intryck av killen, om han tittar en i ögonen.

Jag testade mina hypoteser genom att fråga några kompisar. Mycket riktigt så ville samtliga bli sedda i ansiktet/ögonen och helst få komplemanger för ögonen framför ass eller bröst. Sistnämnda skulle vara en "billig" komplemang, och vi drar inte sällan slutsatsen att han tänker på oss som någon han vill dra med hem för en natt.

Jag gick även till stan med smink. Som förväntat fick jag ett helt normalt bemötande av förbipasserande folk (jag hade fortfarande kjolen på mig). Folk tittade mig i ögonen och de flesta med ett leende på läpparna. Bara någon sekund, så där kort som en blick ska vara för att ingen av främlingarna ska känna sig obekväma. Jag kände mig mycket bättre till mods.

Så vad blev summan av kademumman? Varför sminkar jag mig? Visst känner jag mig fortfarande piggare när jag gör det, och visst kanske jag smälter in bland alla andra tjejer bärre-jag gör ju det som "förväntas av mig som tjej-visar mig feminin". Men jag tror att jag framförallt vill framhäva det som är jag! JAG är inuti MIN kropp. Det är jag som är medveten om var andra riktar sin blickar. Det är jag som tänker mina tankar. Det är jag som känner mina känslor.

Yttre skillnad: Utan smink, vardagssmink och festsmink